Kim de Bruin

Kim de Bruin

Född av en en pappa från Amsterdam och en mamma från Stockholm växte jag upp under mina första tolv år i Zandvoort; en liten kuststad i nordvästra Holland. Mina föräldrar vågade sig på en rejäl grönavågenflytt och så blev det ca 11 år i Skee och Krokstrand. Studier vid folkhögskolan i Grebbestad, kärleken och familjebildning fick mig sedan att hamna och stanna i Tanums kommun. Sedan snart 10 år är jag bosatt i Grebbestad och är därmed återbördad till ett liv i en liten kuststad. Det är här jag hör hemma.

Borta bra
onsdag, 25 mars 2015 17:36

Borta bra

Publicerad i Bloggar

Så har man då varit på vift. Jag är en typisk hemmaråtta. Vrider mig av obehag dagarna innan avfärd, alltmedan jag kommer på mig själv med att tänka ut allehanda undanflykter så jag slipper resa iväg. Är jag egentligen inte lite krasslig? Kommer inte min hund bli en aning traumatiserad av att bli bortlämnad i 10 hela dagar? Visst har jag egentligen inte alls råd? Och visst är storstaden lite alltför social och överbefolkad för mina något solitära behov?

Men den extremt förmånliga tågbiljetten är köpt sedan veckor tillbaka, diverse självvalda och roliga åtaganden är redan inbokade med släkt och vänner. Det är ju bara att ge sig iväg, mot huvudstaden. Och visst, vår vackra huvudstad visar sig från sin charmigaste sida. Strålande sol, ett oändligt utbud av precis allt, högkvalitativt mingel med fantastiskt inspirerande människor och så den där upplivande storstadspulsen som får mig att känna mig som om jag är DÄR, mitt i livet...! 

När jag är på hemväg igen är det med en kluven känsla av att inte höra hemma någonstans. Jag är ju inte västkustbo sedan fem generationer. Min mamma växte upp i Stockholm, min pappa i Amsterdam. Jag har storstadsminnena inpräglade på stamcellsnivå. Var hör jag hemma egentligen? Mina flackande känslor gungar i takt med X2000-svängarna.

Men så kliver jag ombord på Bohuståget och genast fylls jag med ett påtagligt lugn. Känner igen några ansikten, småpratar lite. Ju närmare Tanums station vi kommer (och det går gnisslande långsamt, skumpetiskump...) desto färre är vi kvar ombord. När jag kliver av i Tanum står sonen och väntar med lilla hunden och lilla bilen och det blir familjärt värre när även mina medresenärer blandas in i välkomstglädjen min lilla hund utsätter oss alla för. 

Någon timme senare promenerar jag mot affären genom ett pastoralt Grebbestad. Det är alldeles tyst, stilla och vackert. Solen bländar mig, fyller mig. Jag möter ingen på gatan, men hör en och annan försiktig fågel pröva sina vårtrudelutter. I affären blir jag vänligt utfrågad hur jag haft det. Samtalet med kassörskan är avspänt och saktmodigt. Vi har tid, det är ingen rusch nu. Jag fylls med glädje. Det är så här det känns att känna sig hemma!

 

Oslipad pärla
måndag, 09 februari 2015 15:11

Oslipad pärla

Publicerad i Bloggar

Idag fick jag en impuls att titta till en geocache jag lagt ut på Svinnäs för fyra år sedan. Jag älskar Svinnäs. Det känns som en avlägsen plats; hemlig, orörd, vild och vacker. Men i själva verket ligger det så löjligt nära. Denna långa, sluttande, otillgängliga landtunga strävar sig från Grebbestads hamn rakt ut i skärgården. Det är inte helt lätt att hitta stigen som leder ut på Svinnäs. Det är inte heller helt lättvandrat. Bra skor och bra balans krävs, särskilt första biten. Men när man hittat stigen och snirklat sig uppåt mot den högsta punkten belönas man med en utsikt som tar andan ur en. Sedan kan man välja om man vill gå ända ut på yttersta punkten, vilket är en bra bit att gå, eller om man nöjer sig med att leta sig fram till en trevlig liten strandsnutt som vetter mot öst.

Tyst januari
torsdag, 29 januari 2015 09:51

Tyst januari

Publicerad i Bloggar

Dimman ligger tät. Det har varit blötsnöstorm och sedan dök temperaturen. Samhället är höljt i en fuktigt kall tystnad. 

Jag går efter lång tvekan ut med lilla hunden. Hon darrar. Det är inte på grund av kylan; det är alla spännande hunddofter som studsar extra spänstigt så här i frost och snö. Hon är rädd för stora hundar.