fredag, 19 december 2014 00:00

Frihetsbrev nr 351: Lucköppning

Skrivet av
Frihetsbrev nr 351: Lucköppning

 - Titta! Det finns en lucka där! Den är öppen!
Det var kantorskan, som hade fått syn på en lucka vid altarets södra ända. Den var öppen inåt altarets inre och var som ett stort svart hål.
- Nej, men vad säger du! sa prästerskan och skyndade sig ner på knä för att kolla in i det svarta hålet.
- Akta den vita dressen så att du inte smutsar ner dig! sa jag till den nyfikna prästerskan.

 

Prästens vita, enkla klädsel kallas för röcklin, men jag tyckte inte det passade sig att säga ordet röcklin just nu i denna situation. En präst ska inte krypa omkring på knä klädd i sin röcklin. Särskilt inte innanför altarringen. Men prästerskan kröp halvvägs in under det lilla altaret för att kolla ordentligt.

Nu hör det till saken att dessa två - dvs. kantorskan och prästerskan - är två snattergo´a göteborgskor, som alltid pratar, skrattar och hittar på. Nu var de i full gång.

Prästerskan backade ut sitt huvud ur den smala öppningen och sa sakta - och änna gravallvarligt:

- Det finns en trappa här! Och den går neråt!

Kantorskan tjöt av förtjusning och jag visste inte vad jag skulle tro. Vi befann oss alla tre innanför altarringen och inte kan väl prästen ligga på knä och ljuga inför altaret!

- Kyrkan är ju från medeltiden och då förtiden fick man försvara sig minsann! Och ha möjlighet att kunna fly genom hemliga gångar, sa prästerskan - fortfarande lika allvarligt.

- Ska vi ordna lucköppning för barna? Det är ju julkalenderdags!

- Eller så kan man gömma sig där under altaret och knacka lite lätt, när prästen sjunger sin litania!

- Skulle må då, va´!

En annan lucköppning - fast av helt annat slag; en ögonens och munnens lucköppning - skapades, när kantorskan tillsammans med en annan prästerska förklarade för en barnaskara och deras föräldrar hur ondskan skulle bekämpas.

Berättelsen handlar om hur man använder svärd, sköld, hjälm och lite till som symboler i kampen mot ondskan. Prästerskan stod där i koret med en massa barn runt omkring sig. Barn i en salig röra, ömsom tysta och hänförda, ömsom jublande och viftande.

Med mig själv är det på så vis, att när en präst berättar och förklarar något för barnen, så har jag chans att hänga med jag med!

- Nu ska jag ta på mig ”Sanningens bälte”! sa prästerskan.

Barnen hade själva tillverkat bältet på barntimmarna och nu skulle det bli sjösättning. Prästerskan fick mixtra en stund, innan bältet syntes sitta på plats.

Hon hade just tagit till orda och börjat tala om ”Sanningens bälte”, när detta bälte plötsligt dunsade i golvet.

- Hoppsan! Även prästen kan tappa ”Sanningens bälte”! sa hon och fångade fågeln i flykten.

På samma sätt, som man skall ”fånga dagen” och ta tillfället i akt, när tillfälle ges, så skall man ock fånga det oplanerade. Det oplanerade, det som bara händer, det som bara väntar på att få komma med i leken. Som när ett barn plötsligt kommer fram till dig och frågar:

- Vad heter du?

- Kalle.

- Jobbar du här?

- Ja.

- Är det roligt?

- Ja.

- Jag tycker också det är roligt att vara här! säger tösungen och springer iväg till något roligare.

Om kantorskan i denna berättelses inledning hade varit ett barn, hade dialogen med prästerskan kanske blivit så här:

- Varför är den luckan öppen?

- Vadå för lucka?

- Den här!

Och så rusar barnet fram till luckan precis som prästerskan gjorde, när kantorskan var stor. Men nu när kantorskan är ett barn, blir det annorlunda.

- Här inne kan man ju leka! säger barnet.

- Nej, det är nog inte riktigt meningen.

- Varför inte det för?

- Det är ett altare.

- Vad är det för nåt?

- Det är en symbol för Gud.

- Då kan vi ju leka att Jesus bor här inne!

Vad kantorskan som tonåring (konfirmand) skulle ställa för frågor eller kommentarer, kan vi lämna därhän. Vi kan bara tänka oss något.

Barnet, tonåringen och modern ställer olika frågor om samma sak. Trots att det är samma sak, så ser de saken på olika sätt. Inte utifrån saken - vad saken är i sig självt - utan från sitt egna sätt att se själva saken. De har så att säga lite olika sätt att öppna luckan.

Trevlig lucköppning!

Hej, hej

Kalle

Karl-Eric Hansson

En levnadskonstnär med rötterna i både teknikträsken och konstnärliga värden. Tycker om att skriva och spela musik.

Logga in för att kunna kommentera

Relaterade artiklar (efter tagg)