onsdag, 03 december 2014 00:00

Frihetsbrev nr 350: Vindrutetorkare

Skrivet av
Frihetsbrev nr 350: Vindrutetorkare

- Ska vi byta vindrutetorkare också? frågade den vänlige kundmottagaren vid bilservice-disken.

Mitt stolta inre - det som ville säga ”det kan jag göra själv” - blev överröstat av en massa tankar och bilder. Alla rusade med ljusets hastighet runt detta mitt inre, som trodde sig om att ”göra allting själv”. Mitt stolta inre blev änna snurrigt i sitt inre.

 

Jag såg bilden av mig själv i vinterns snö och is, där jag försökte göra ren vindrutetorkarna med bara händerna. Torkarbladen hade börjat lämna sådana där jobbiga ränder på rutan. Ibland har man en medpassagerare också och på den sidan blir det också ränder.

Jag såg bilden av mig själv, när jag lyckats

klämma mina fingrar i samband med att jag bytte vindrutetorkare alldeles själv. Man tror att en vindrutetorkare bara kan monteras på ett sätt. Det går faktiskt att montera upp den och ner! Sen ska den tas loss - och sättas dit igen åt andra hållet - typ.

- OK. Byt vindrutetorkare!

Nyligen hade jag haft bilen inlämnad på samma verkstad för en extragrej, som var gratis. De skulle uppdatera den automatiska handbromsen. Tidsåtgången för åtgärden var beroende av hur snabbt det gick med uppkopplingen till huvuddatorn. De skulle bara stoppa in en ny mjukvara i bilen. Inte med skiftnyckel - utan med USB-anslutning och datakabel. Därför kostade det inget.

Dagens bilar innehåller alltså numera också en mjukvara. Denna mjukvara talade om för mig att ”nu vill jag ha service!” Ungefär som när en katt vill ha mat. Katten stryker sig fjäskande utmed dina ben och får dig att tro, att du är högt älskad. Katten heller! Du är inget annat än en matmaskin!

Nu var det fråga om min bils mekaniska service samt byte och kontroll av diverse hårdvara - som inte är gratis. Då får man betala med svensk hårdvaluta medelst chipsförsett bankkort. Plus moms.

På 1950 & -60-talet kunde man ibland se i reklamfilmerna på bio hur välklädd bensinstationspersonal rusade ut och hjälpte till med att tanka, torka av rutorna och kolla oljan. Bensinmackarna låg mycket tätt och det gällde att vara mån om kunderna.

Då vid den tiden var det inte alla människor, som hade bil. I vart fall hade man bara en bil. Numera finns det en väldig massa bilar och en massa trafik - men glest mellan mackarna.

Få bilar - många mackar; många bilar - få mackar. Jag hittar inte logiken. Den kanske ligger i mjukvaran? Den som är gratis.

På bensinstationen - om den är bemannad - finns det numera godis, dricka, matvaror, varm korv och kaffe. På några mackar kan man köpa en macka. Eller hyra en bil. Men inga vindrutetorkare.

Min Bilfirma - där jag handlat bil & service sedan 1964 - har ett namn, som betonar att min bil är min bil och ingen annans. Precis som katten, som får mig att tro, att katten säger ”Din Katt”, när den fjäskar och ber att få mer mat och mera klapp. Jag går ju på ”den lätte” och säger ”Min katt” - i tron att katten säger ”Din katt” till mig.

När jag så var klar med service-beställningen, sa kundmottagaren:

- Vill du lägga service-boken i sätet.
- Men den finns ju i handskfacket! sa jag.
- Lägg den i sätet, annars hittar de den inte.

Det är synd om människorna! sa Strindberg. 

Det gäller även människor av idag, som utgår från att allt kan hittas på nätet - och så letar de bara där.

Hej, hej

Kalle

PS.

VW säljes av Din Bil. De säljer inte Din bil utan säljer en bil till dig, så att bilen blir Din bil.

Senast ändrad onsdag, 03 december 2014 08:13
Karl-Eric Hansson

En levnadskonstnär med rötterna i både teknikträsken och konstnärliga värden. Tycker om att skriva och spela musik.

Logga in för att kunna kommentera