tisdag, 04 november 2014 00:00

Frihetsbrev nr 347: Hemläxa

Skrivet av
Frihetsbrev nr 347: Hemläxa

- Elvis eller Tommy Steel!
Det var mer en uppmaning än en fråga. Nästan som att få en pistol uppstucken i näsan. I mitten av 50-talet stod en strid på skolgården vid min realskola mellan dessa två nytända rockstjärnor.
 


Han som frågade mig på detta vis tillhörde Elvis-sidan. Därför svarade jag direkt:
- Tommy Steel!
Jag tyckte Tommy hade mycket bättre stil än han den där Elvis. Och Tommy var bättre på gitarr. Elvis verkade för slarvig för mig. Jag gillade ju swing och storband.
 
Vid den tiden gick jag och tog musiklektioner i cello av min musiklärare. Till en början gick det väldigt bra och jag fick beröm. Men så en dag fick jag en våldsam utskällning! Musikläraren påstod, att jag inte gjort min hemläxa!
 
Han var illröd i ansiktet och sen kom nästa beskyllning:
- Det är väl den där dj-a rocken! Du har väl inte börjat lyssna på sån skit!
Jag svarade inte. I mitt tysta sinne bestämde själv vad jag skulle tycka.
 
Det låg en gammal båt nere vid hamnen. Många lärare - inte minst rektorn - hade manat oss elever, att vi icke skulle uppehålla oss i denna miljö, ty där spelade man syndig musik - dvs. rock.
 
Jag hade ju inte varit där! Jag hade bara kollat båten litegrann från utsidan. Och jag hade inte varit med och ställt till trängsel och panik vid biografen Grand, när det var premiär på en rockfilm. Nej, jag var helt oskyldig i denna rockens vilda födelse. Jag var hemma och läste mina läxor!
 
Så här långt efteråt får jag en känsla av att jag nog var rätt tråkig? En doft av senkommen hemläxa.
 
Det var under denna epok jag lovade mig själv följande:
När jag blir stor, så skall jag inte säga det om ungdomens musik, som mina lärare sa om rocken.
Det var en slags trohetsed. I tonåren tror man ju att man kan hålla alla löften.
 
Jag lovade mig också att hänga med i den musikaliska utvecklingen. Det gick bra i flera decennier. Ända tills dess att skivaffärerna försvann en efter en.
 
Nyligen under en tid hade jag nöjet att jobba med konfirmander. På ett läger - för några år sedan - var det en hög med tjejer, som sjöng en låt. De skrek och tjöt och hade hur roligt som helst. Men. Så gjorde jag misstaget att fråga vad det var för låt!
 
De blev stumma för ett ögonblick - med munnar som fågelholkar - och svarade alldeles förfärade:
- Det är ju Håkan Hellström!
- Ja, vem är det! sa jag oskyldigt.
- Håkan Hellström! Vet du då inte vem Håkan Hellström är!
 
Jag insåg, att jag gjort bort mig och höll tyst. Senare beställde jag några av Håkans Hellströms CD hem från Ginza. Jag måste göra min hemläxa! Inte bara köpa CD med engelska och amerikanska artister - även om nu Eric Clapton och Bob Dylan är mina favoriter.
 
Håkan Hellström platsar väldigt bra som ersättare för Tommy Steel. Så långt är det lätt att hålla trohetseden från 50-talet.
När jag blir stor, så skall jag inte säga det om ungdomens musik, som mina lärare sa om rocken.
Har en känsla av att jag har syndat ett par gånger mot denna min heliga ed.
 
Hej, hej
Kalle
 

Senast ändrad tisdag, 04 november 2014 12:01
Karl-Eric Hansson

En levnadskonstnär med rötterna i både teknikträsken och konstnärliga värden. Tycker om att skriva och spela musik.

Logga in för att kunna kommentera

Relaterade artiklar (efter tagg)